Sjukstuga här hemma

Elin

En veckas sjukstuga har vi haft här hemma och än är de inte friska. Alla barnen har astma och blir väldigt påverkade med kraftig hosta så fort dom blir förkylda. Den här gången inget undantag. Jag kan lugnt konstatera att jag inte är något sjuksköterske ämne. Åh vad stressad, slutkörd och hjälplös jag känner mig. När barnen är sjuka är det svårt att inte bli påverkad. Man registrerar skiftningar, andning, ögon, allt. Alla sinnen på helspänn för att kunna lindra, parera och underlätta för de små.

Jag kan inte riktigt minnas att jag var fullt lika blödig med de större killarna, även om det var många sömnlösa nätter även med dom. Efter en vecka är det lätt att känna sig maktlös och rejält sliten. Nu har Martin rest på tjänsteresa till Kina och kvar är jag och de små sjuklingarna. Till helgen kommer de stora killarna, det blir mysigt. Ikväll kom svärföräldrarna förbi och bjöd på middag, samt nattade barnen så jag skulle få lite paus. Nu är jag bara själv i tio dagar, känns segt när det inte blir något av det sociala varken på dagarna eller kvällarna. Vilka hjältar alla ensamstående är! Var ju det ett tag jag med innan jag träffade Martin, men reste så mycket i tjänsten då så lite ensamma dagar gav mig då bara lite andrum. Barnen är ju ett mysigt sällskap, men det är frustrerande när man inte kan göra något tillsammans med dom. Nej nu ska den här nattugglan krypa ner bland hosta och nästäppa! Heja alla mammor, pappor, sjukvårdspersonal och hjältar som ser efter sjuka och krassliga!

%d bloggare gillar detta: