KUB-test och vink

Maria

I slutet av första trimestern är det väldigt vanligt att man gör ett så kallat KUB-test här i USA. I Sverige vet jag att det är vanligast att göra om man är över 35 år i och med att riskerna för graviditeten ökar när man blir gravid över den åldern. Det är såklart frivilligt här med men de flesta erbjuds att göra det vilket vi ville.

Undersökningen KUB visar sannolikheten för att fostret har någon kromosomavvikelse, som exempelvis Downs syndrom. KUB består av ett blodprov och en ultraljudsundersökning som görs med några veckors mellanrum. Provet kan inte ge säkra svar, utan bara uppskattningar. Det kan behöva kompletteras med andra prov. KUB ökar inte risken för missfall.

Det var en annan doktor än vår vanliga som skulle göra ultraljudet för testet, detta var även det första stora ultraljudet för oss. Det var en super gullig doktor som var specialiserad på just ultraljud. Rummet var rätt mörkt med en stor 65 tums TV-skärm så vi skulle se vår lille pojke ordentligt. Han kletade på en rejäl klump med gelé och sen kom han upp på jätte skärmen. Så mysigt, först lyssnade vi på hjärtat som slog i ca 150-165 bpm. Ungefär dubbelt så snabbt som en vuxens hjärta, så häftig känsla. Undersökningen höll på i lite mer än en timme, vi gick igenom hela kroppen och kollade så att han hade två hjärnhalvor, organen i magen var på plats, två armar och två ben och rätt som det var kom det en liten vink! Vi kunde räkna alla hans tio fingrar, så gulligt och skönt att se att han faktiskt hade tio fingrar. Tänk att vi ska få hålla dom små händerna sen. En stund låg han även och gapade som en fisk, såg ut som att han försökte prata med oss. Vi kunde även se att navelsträngen låg bra, den var ca 10cm vilket är normalt. När han är färdig bakad är den ca 30cm lång. Vi kollade moderkakan och livmodertappen där han kommer ut sen och även det såg bra ut.

Sen tog det ett tag att mäta nacken, det är där man ser om bebisen har risk för ex. down syndrom. Han ville mäta några gånger för att få ett genomsnitts mått så det tog en stund. Han tryckte ganska hårt och bebisen rörde på sig ganska mycket så vi kunde inte riktigt få till det. Efter en stund kände jag att det började göra lite ont på ena sidan, jag frågade doktorn varför, kanske jag var kissnödig. Vänta lite sa han och kollade på min blåsa, haha, ja du är jätte kissnödig, gå och kissa så kanske han vill samarbeta lite mer sen.

Resultaten var jättebra ena testet var 1 av 100.000 och det andra 2 av 700 vilket är lågt och som man vill ha det.

Vi hörs snart! Kram Maria & lille

IMG_2653
Så mysigt!

IMG_2664
Vink vink

IMG_2665.jpg
Sötkorv

Mjölk, soja och ägg

Elin

Hade Martins kusin på eftermiddagsfika med sin lilla dotter född i juni 2016, även hon allergisk mot mjölk. Fick då tips om en bra grupp på facebook; ”Barn med mjölkproteinallergi” som jag genast gick med i. Så mycket tips och bra information om produkter och reaktioner. Lärde mig där att det tar 2-4 veckor innan bröstmjölken är helt ren efter att man själv slutat med mjölk. Jag har kvar proteiner i kroppen ett par veckor och sedan blir det en förskjutning till bebisen. Så minsta misstag får effekter i flera veckor om man har otur. Jag får helt enkelt bli ännu mer nitisk och lusläsa allt. Både mjölk och soja smyger sig in där man minst anar. Inser att det är väldigt mycket som man INTE kan stoppa i sig när sötsuget kickar in, på gott och ont. Får köpa hem vegan produkter utan soja och mjöl. Blir en hel del jordnötssmör när jag vill lyxa till frukosten eller när jag känner att jag behöver extra energi.

När jag äter ägg har jag också märkt en reaktion tyvärr så även det behöver uteslutas, där försvann möjligheten till snabba och enkla luncher. Tänker att det är lika bra att lära sig ifall allergin sitter i när vi ska börja med smaksensationer och senare mat. Inget ont som inte har något gott med sig om man ska tänka positivt

Nyttiga gravid mellanmål

Maria

Tänkte berätta lite om mina matrutiner, jag har ju som sagt alltid varit dålig på att dricka mycket vatten och småäta, något man måste när man blir gravid. Ett litet tips är att köpa en bra vattenflaska på typ en liter, det gjorde jag och det blev mycket lättare att dricka mycket samt hålla koll på hur mycket jag dricker. Jag tar med den överallt och dricker ungefär 3-4 flaskor vatten om dagen, tillslut blir det en rutin och man känner sig nästan konstant törstig.

Till frukost äter jag oftast en grov smörgås med ost eller skinka och tomat eller leverpastej med gurka, bra med järn:). Yoghurt med gronola och blåbär eller banan och en kopp te. Ibland orkar jag även en apelsin eller lite multi juice.

Till lunch äter jag det som finns hemma eller så går jag ut och äter så blir väldigt olika. Blir mycket tjejluncher här i LA, alla har så flexibelt schema.

På eftermiddagen brukar jag göra en smoothie eller chia pudding, här kommer recepten:

Smoothie

1 banan
1,5 dl frysta jordgubbar eller blåbär
1,5 dl fryst mango
1 msk chiafrön
3 msk naturel yoghurt
1/2 msk honung

Sen kör jag det i mixern, perfekt snacks med mycket vitaminer och kalcium.

Chia pudding med blåbär och vanilj

2 dl mandelmjölk (eller kokosmjölk)
2-3 msk chiafrön
0,5 tsk vaniljpulver
Några färska blåbär (eller annan frukt)

Rör om i ca 5 min tills det tjocknat lite, ställ sedan i kylskåpet över natten. Dekorera med några färska blåbär, smaklig måltid:)

Har ni några tips på bra snacks? Tipsa gärna!

Vi hörs snart! Kram Maria & lille

IMG_9585

 

Piggelin

Elin

Åh nej, hur ska det här sluta tänker jag 04.45 när 4 av 4 möjliga är vakna samtidigt i vår säng. Lilleman äter och han vill att jag sitter upp, maken försöker få lilla skruttan att somna om. Hon har precis kommit över till oss, något som inte händer allt för ofta så här tidigt på morgonen. Vadå sova? Mamma sitter ju upp och pappa går på toaletten, ge mig en telefon tycker Olivia så håller jag mig lugn… men, det tyckte föräldrarna var en mindre strålande idé. Då ville hon ha välling istället, vilket brukar fungera bra, men inte

just den här morgonen.

Martin prövar att lägga sig i hennes säng om hon hellre vill somna om där, men hon börjar bara leka med gosedjuren så han kommer tillbaka och har en liten fröken i hälarna. “Kolla på Mimmi och Blixten” ropar hon glatt. Sagt och gjort, fröken börjar dagen klicken 5 i soffan framför favoriten Blixten Mc Queen. Vi lyckas kunna vila en aning till i alla fall och när Martin går upp för att göra sig redo för jobbet kryper hon ner en liten stund, si så där ett par tre minuter. Vi är nog lite bortskämda med en ganska lätt liten fröken som kan sova lite längre i vanliga fall.

BVC och dålig viktuppgång

Elin

Vid 2 månaders kontrollen hade lilleman tyvärr knappt ökat något alls i vikt eller växt på längden på två veckor. Jag som varit hoppfull om att amningen verkade fungera och han har inte verkat hungrig efter amning. Från att ha lyckats med de större behoven en gång i veckan de första veckorna till att behöva bytas på sex, sju gånger per dygn med väldigt illa luktande blöjbyten så misstänkte jag ännu starkare att han inte tål mjölkprotein. BVC var inte inne på samma spår då han inte har dålig hy, bortsett från många prickar i ansiktet. Jag fick order om att erbjuda ersättning tre gånger per dag efter amning.

Stukad och lite ledsen för att det inte verkar fungera så tänkte jag att det vore ännu sämre att ge mjökbaserad ersättning med tanke på mina misstankar. Jag bestämde mig för att lita på min instinkt och utesluta mjölken ur min egen kost, så gott det går. Har inte lusläst alla etiketter och fuskat med någon chokladbit och ostbit. Dagen efter att markant dragit ner på mjölk så minskade de stora blöjbytena, färgen blev friskare och de luktar mer normal bebis, men bäst av allt, vi fick en nöjdare bebis ju längre veckan gick. Fuskade med lite glass av misstag under helgen och det märktes direkt. Har erbjudit bröstmjölk som jag hade sparat i frysen som innehöll mjölk, så testet blev långt ifrån fullskaligt men tyckte mig kunna se att han sakta fick lite rundare former.

Ringde BVC och bad att få komma på en extra vägning för att se om min teori stämde. Fick en tid en vecka efter tvåmånaders kontrollen och han har börjat öka i vikt och längd. Bingo, jag känner min bebis bäst :-). Är så glad över att kanske hittat orsaken och amningen kanske kan fungera helt ändå om jag sköter kosten fullt ut. För att underlätta så mycket som möjligt ska jag fortsätta erbjuda extra efter amning, får fortsätta pumpa på så mycket det går, samt lusläsa innehåll och även utesluta soja baserade produkter. Här har vi en utmaning även för mig som tycker mig ha lite fantasi i köket. Jag själv tål inte gluten och där försvinner mjölkfria alternativ som innehåller havre, vilket är många och framförallt gräddliknande produkter. Rismjölk vill man gärna inte dricka i för stor utsträckning med tanke på arseniken. Kvar blir nöt och cocos alternativen. Behöver hitta glutenfria, mjölkfria, vegetariska recept och bakverk.

Utmanande, men inte omöjligt tänker jag. På sätt och vis inte helt oväntat, äldsta sonen var också allergisk och fick utesluta mjölkprotein några år, nu äter han laktosfritt. Olivia äter väldigt lite mjölkprodukter för att trigga och försöka öka mängden succesivt. Får hon för mycket märker vi det direkt och hon får prickar runt munnen. Det är bara näst äldsta sonen som klarat sig. Förhoppningsvis växer det bort för de minst också. Men med den äldsta visste jag inte vad det var som spökade förr än senare när jag slutat amma så stackars prinsen fick stå ut med magont länge. För Olivia påverkade min kost inte lika mycket så jag kunde tänka mig för men behövde inte vara lika konsekvent. De sista kilona kanske försvinner snabbare med den här kosten? Delar med mig om jag hittar smarriga recept framöver!

Underbara familj – tänk vad dom ställer upp

Elin

Efter flera nätter med dålig sömn, svårt att hitta något att äta och en busig livlig liten tjej hemma kändes tillvaron lite smått kaotisk. Lyckades dock få en sovmorgon, William fortsatte sova i sängen så jag och Olivia passade på att duscha tillsammans. När jag kikar på telefonen ringer svärmor och säger att hon kan ha Olivia på öppna förskolan, helt fantastiskt vilken fullträff. Just där och då var det som om en ängel lyfte bort en stor sten från huvudet. Vi drog på kläder snabbt som attan.

Tillbaka hemma igen kunde jag dricka kaffe i lugn och ro för första gången på flera veckor, men framför allt amma William i lugn och ro, vilket var guld värt. Några timmars vila gjorde susen. Veckan därpå kunde hon också vara med farmor på onsdagen så jag och lilleman fick gå på BVC själva och sen hann vi tvätta bilen, vilket verkligen behövdes innan vi hämtade storasyster igen. Glad tvååring, effektiv mamma och nöjd liten bebis på samma gång. Är så lyckligt lottad över vår underbara familj som ställer upp för oss.

You are having a baby boy!

Maria

Okej hon sa att det skulle ta 10 dagar, nu har det gått 11 dagar och jag har inte hört något. Jag ringer henne, signalerna går fram… tillslut svarar hon, underbara Mary, vår doktors sjuksköterska. Jag hade tidigare meddelat henne att när hon får svar på proverna och vet könet får hon bara ringa och säga att hon har det men inte vad det är. Jag vill att jag och min man ska få reda på det samtidigt så jag hade bett henne lägga det i ett kuvert. Men den här morgonen var han hemma längre än vanligt och hon hade svaren!!!! Som vanligt fick jag blackout och hade inte ens en tanke på att fråga om proverna såg bra ut, som tur hade min man huvet på plats och frågade direkt, is the baby healthy? Yes, allt var bra, kromosomtesterna var alla lågrisk, så skönt!

Sen kom det orden jag väntat på och vetat om halva mitt liv, you are having a baby boy! Aaaaah känslorna och glädjetårarna bara sprutade över, jag blev så glad så jag till och med la på i örat på stackars Mary. Fick ringa tillbaka och be om ursäkt, haha!

Vi hade självklart blivit minst lika glada om hon hade sagt att det var en tjej men av någon märklig anledning har jag alltid sett mig själv med en liten son. Jag var helt säker och mammainstinkten hade redan talat. Så mysigt att veta att det är en liten pojke som sprattlar runt där inne, förhoppningsvis lika fin som sin pappa 🙂

Har inte velat köpa något till bebisen innan, dels för att vi varit inom riskperioden (första 12 veckorna) men också för att jag inte vetat vad det är. Nu var såklart det första jag gjorde att åka till Kitross och köpa första outfiten, så söt. Självklart inspirerat av pappa! Kitross är för övrigt en riktigt cool affär, dom har lite av varje med framför allt super coola barn/bebiskläder, hittade små mini Kenzo tröjor och Dr Martens kängor i svart lack och små mini Ray bans. Sjukt att man redan nu ger sin lille bebis en stil, man får passa på till den dagen då han enbart vill ha superhjälte outfits hela tiden.

Vi hörs snart! Kram Maria & lille

Lille kläder
Älskar små Minetonkas!

 

Läkarbesök gånger två och veckohandling

Elin

Tidig morgon för att skjutsa Martin till Huddinge sjukhus för återbesök, då han bröt ett ben i handen i höstas, precis innan William kom. Passade på att packa in barnen i bilen och storhandla när vi ändå var ute och åkte. Efter lunch var det dags för dagens andra läkarbesök i familjen, Olivia som fått tid för uppföljning hos barnläkare i Huddinge. Vi har tidigare gått med de stora killarna och Olivia inne i stan men, då den mottagningen stängde ner vid årsskiftet blev vi remitterade till BUMM i Huddinge.

Blev positivt överraskad till hur snabbt vi fick en tid. Fick träffa en bra kvinnlig läkare och stämma av nuläget och vilka mediciner vi har att ta till när hosta och förkylningar kickar in. Hon tyckte det lät bra och ville inte justera något. På inrådan från BVC skulle vi också fråga efter tid till lillebror så vi kunde gå på samma mottagning. Vi kunde få en tid tidigast när han är fyra månader, då de inte kan göra pricktester tidigare än så. Vet dock att tester inte alltid visar utslag hos små barn, men vi får väl se vad de säger när vi väl är där längre fram. Kändes lite som en vinst att klara av både veckohandlingen och läkarbesök på samma dag. Vissa dagar har man mer flyt än andra.

Där är du:)

Maria

Hemma från resan och dags att hitta en doktor för graviditeten. I USA funkar det lite annorlunda med hela mödravårds systemet. Här kan man välja att gå till en så kallad midwife som funkar ungefär som en barnmorska hemma eller så kan man välja att gå till en Obgyn/doktor som är specialiserad på graviditeter och förlossningar. Det som skiljer sig är att rutin kontrollerna är lite mer grundliga, man gör till exempel ett mindre ultraljud vid varje besök och den doktorn man väljer är med under hela graviditeten samt under förlossningen.

Även försäkringssystemet fungerar annorlunda här än hemma, det är mycket mer komplext. Vill inte tråka ut er med det i det här inlägget utan vi kör ett separat för det. Hur som helst så ville jag helst gå till en kvinnlig doktor men det visade sig att de doktorer med bra ratings i min försäkringsplan var ofta män. En nära vän till mig hade gått till en man och varit jätte nöjd. Det viktiga var väl att han hade bra ratings från andra och det hade han verkligen, 5 stjärnor från de flesta.

Dags för första besöket, jag var sjukt nervös. Jag vaknade upp på morgonen och tänkte, tänk om jag inte är gravid, jag kanske bara inbillat mig allting, just då kände jag mig helt normal i kroppen. Vi kom dit och fick börja med att svara på massor av rutin frågor om hälsa, mediciner etc. Kolla vikt, längd, blodtryck, urinprov osv… Sen var det dags att träffa doktorn, han kletade direkt på den där gelén på magen och tryckte dit ultraljuds grejen och där var den, på skärmen var det en liten filur med pulserande hjärta och ett huvud lika stort om inte större än kroppen. Jag tittade på min man och sa “Jag är gravid”! Helt sjukt känsla att se den lilla varelsen sprattla runt där i min mage, det var nästan svårare att förstå nu än innan. Efter ultraljudet frågade doktorn massa frågor om min livsstil och hur jag äter och vi fick ställa massa frågor. Jag har ätit prenatal vitaminer sen ägglossningen, det är gravid vitaminer fullmatade med bra ämnen för bebisens utveckling. Han sa att jag skulle lägga till DHA vitaminer (bra för utvecklingen av hjärnan, typ som omega 3) och kalcium, hur mycket ska jag äta tänkte jag men det var väl bara göra som han säger.

Innan vi gick frågade vi när vi kan få reda på vilket kön bebisen har, han sa att vi redan nu via blodprov kan ta reda på det. Man kan då se om det är X eller Y kromosomer i blodet, detta ska vara 99% säkert. Han var inte säker på att det ingick i försäkringen men vi tittade på varandra och sa kör, nyfikna som vi är. När vi var klara hos doktorn kom en sjuksköterska och tog 5 rör blod av mig, vissa för det kommande KUB testet och resten för att se vilket kön barnet har.

När vi kom ut från doktorn kom jag knappt ihåg någonting, det var som att jag fick en blackout från all nervositet om att allt skulle vara bra med bebisen. Min man tittade på mig och sa, du såg lite tagen ut när du såg bilderna och då kom alla tårar. Så mycket känslor, oro och lättnad och glädje. Wow vi ska bli föräldrar, det händer nu!

Vi hörs ses! Kram Maria & lille

IMG_2534

Livrädd med drop

Maria

Nyårsafton 2016, dagen börjar bra, vi går ner på stranden för att sola och bada. Till lunch beställer jag en toast, aptiten var var som bortblåst idag. När jag ätit känner jag hur hela magen strejkar, jag mår inte illa utan bara dåligt, tänker väl att det är lille som är lite extra krävande idag. Sen var det dags för middag, hela hotellet var utsmyckat för den stora festen, världens största buffé med mat från alla världsdelar och liveband och allt. Jag kände som vanligt ingen aptit, tills jag såg de största hummer klorna jag någonsin sett. haha! Det gick ner ska ni veta, det var dock det enda som gick ner, stackars min man som fick rensa skaldjursbuffén på klor åt mig. Det blir en dyr bebis det här, som sin mor:) Efter maten mådde jag bara sämre så gick upp och la mig en stund, kom ner och skålade in 12 slaget sen var kvällen slut för min del.

Dagen efter kom jag knappt upp ur sängen, jag kunde inte äta någonting. Ursäkta öppenheten här men de kommande 4 dagarna fick jag inte behålla någonting, jag gick på toa 10-15 gånger om dagen. Tillslut orkade jag knappt prata. Vi blev såklart jätte oroliga för lille där inne i magen och ringde dit doktorn. Han gav mig en spruta och lite magtabletter som skulle lugna tarmarna lite. Dagen efter var det ännu värre så doktorn kom tillbaka med en spruta till, massa vätskeersättning och tog ett avföringsprov. Han trodde det var salmonella, HJÄLP! Har hört att det kan vara farligt för fostret, herregud hur ska det här sluta. Han ville ge mig antibiotika men eftersom jag var gravid beslöt vi oss för att vänta tills vi fått svar på proverna, vissa typer av antibiotika kan ju vara skadliga för fostret.

Vi ringde SOS som jobbar med vårt försäkringsbolag eftersom vi skulle hem dagen efter, dom rådde mig att åka direkt in på akuten och absolut inte flyga hem. Men jag ville ju bara hem… Nästa dag var jag så svag så doktorn fick komma med dropp för att det överhuvud taget skulle finnas en chans att jag skulle kunna flyga hem. Efter droppet fick jag tillbaka lite krafter iaf, jag bestämde mig för att försöka ta mig hem, det var en lång resa med mellanlandning i Qatar. Viljan var starkare än kroppen den här gången. Jag lyckades ta mig hem, det var den värsta resa jag någonsin gjort, jag kände att jag skulle svimma så fort jag slöt ögonen men väl hemma lyckades jag äta lite fiskbullar, usch något jag aldrig skulle stoppat i mig om jag inte var sjuk men jäklar vad gott det var. Väl hemma kom provsvaren tillbaka, dom var negativa, så jäkla skönt, ingen antibiotika den här gången. Det var fler av oss i sällskapet som blev magsjuka den här resan men jag antar att det drabbade mig värst för att lille tog all näring jag fick i mig så inget blev kvar till mig. Nu kvarstod bara oron över att lille inte var drabbad av det här, nästa gång blir det ultraljud!

Vi Hörs snart! Kram Maria & lille

DropLobster