Första sparkarna

Maria

I början av min graviditet, när det fortfarande var för stort för mig att greppa så kunde jag få lite panikkänslor. Något, eller NÅGON är i mig och tar kontroll över min kropp. Som att det bodde en Alien där inne. Haha! Jag vet inte om ni kan känna igen er i den känslan?
Men helt plötsligt så blev allt så mycket mer verkligt! Det LIGGER faktiskt någon där inne!?

Jag kände lilles första rörelser redan i vecka 16. Det var inte mycket, men jag kan beskriva det lite som när man står i vatten, ni vet? och någon simmar förbi, och man liksom känner vågen från deras rörelse mot benet… Som en liten fisk som rör sig!
Efter ytterligare ett par veckor så kändes det som att jag hade små popcorn som poppade i magen, så mysig känsla! Det var mest på morgonen och kvällen då jag låg still.
Nu däremot kan jag känna honom till och från under hela dagen, men återigen, mest när jag är still. Kanske för att jag slutar vagga honom då.

Jag är nu i vecka 23 och han är verkligen en aktiv liten krabat, vi var hos doktorn för ca 2 veckor sedan för andra trimesterns ultraljud, mer om det för ni höra i kommande inlägg. Men även doktorn var lite tagen över hur aktiv vår lilla pojke är. Det är en sån magisk känsla, jag känner mig aldrig ensam längre. Nu kan jag känna på magen var han ligger och jag kan se hans små rörelser utanpå magen. Häromkvällen jobbade min man sent så jag gick jag och la mig själv och då hade lille varit lugn ganska länge så jag puttade lite på magen och la handen under naveln och då kom dom små buffarna, precis där jag hade handen. Det var som att han sa: ”Mamma jag är här” 🙂
Jag fick ett sånt lyckorus genom hela kroppen, du och jag lille vän. Vi är liksom 2 in 1 nu.

Vi hörs snart! Kram lille och Maria

IMG_3155
Ser ni hur han ligger på höger sida?
%d bloggare gillar detta: