Maria
I slutet av första trimestern är det väldigt vanligt att man gör ett så kallat KUB-test här i USA. I Sverige vet jag att det är vanligast att göra om man är över 35 år i och med att riskerna för graviditeten ökar när man blir gravid över den åldern. Det är såklart frivilligt här med men de flesta erbjuds att göra det vilket vi ville.
Undersökningen KUB visar sannolikheten för att fostret har någon kromosomavvikelse, som exempelvis Downs syndrom. KUB består av ett blodprov och en ultraljudsundersökning som görs med några veckors mellanrum. Provet kan inte ge säkra svar, utan bara uppskattningar. Det kan behöva kompletteras med andra prov. KUB ökar inte risken för missfall.
Det var en annan doktor än vår vanliga som skulle göra ultraljudet för testet, detta var även det första stora ultraljudet för oss. Det var en super gullig doktor som var specialiserad på just ultraljud. Rummet var rätt mörkt med en stor 65 tums TV-skärm så vi skulle se vår lille pojke ordentligt. Han kletade på en rejäl klump med gelé och sen kom han upp på jätte skärmen. Så mysigt, först lyssnade vi på hjärtat som slog i ca 150-165 bpm. Ungefär dubbelt så snabbt som en vuxens hjärta, så häftig känsla. Undersökningen höll på i lite mer än en timme, vi gick igenom hela kroppen och kollade så att han hade två hjärnhalvor, organen i magen var på plats, två armar och två ben och rätt som det var kom det en liten vink! Vi kunde räkna alla hans tio fingrar, så gulligt och skönt att se att han faktiskt hade tio fingrar. Tänk att vi ska få hålla dom små händerna sen. En stund låg han även och gapade som en fisk, såg ut som att han försökte prata med oss. Vi kunde även se att navelsträngen låg bra, den var ca 10cm vilket är normalt. När han är färdig bakad är den ca 30cm lång. Vi kollade moderkakan och livmodertappen där han kommer ut sen och även det såg bra ut.
Sen tog det ett tag att mäta nacken, det är där man ser om bebisen har risk för ex. down syndrom. Han ville mäta några gånger för att få ett genomsnitts mått så det tog en stund. Han tryckte ganska hårt och bebisen rörde på sig ganska mycket så vi kunde inte riktigt få till det. Efter en stund kände jag att det började göra lite ont på ena sidan, jag frågade doktorn varför, kanske jag var kissnödig. Vänta lite sa han och kollade på min blåsa, haha, ja du är jätte kissnödig, gå och kissa så kanske han vill samarbeta lite mer sen.
Resultaten var jättebra ena testet var 1 av 100.000 och det andra 2 av 700 vilket är lågt och som man vill ha det.
Vi hörs snart! Kram Maria & lille
