Maria
Nyårsafton 2016, dagen börjar bra, vi går ner på stranden för att sola och bada. Till lunch beställer jag en toast, aptiten var var som bortblåst idag. När jag ätit känner jag hur hela magen strejkar, jag mår inte illa utan bara dåligt, tänker väl att det är lille som är lite extra krävande idag. Sen var det dags för middag, hela hotellet var utsmyckat för den stora festen, världens största buffé med mat från alla världsdelar och liveband och allt. Jag kände som vanligt ingen aptit, tills jag såg de största hummer klorna jag någonsin sett. haha! Det gick ner ska ni veta, det var dock det enda som gick ner, stackars min man som fick rensa skaldjursbuffén på klor åt mig. Det blir en dyr bebis det här, som sin mor:) Efter maten mådde jag bara sämre så gick upp och la mig en stund, kom ner och skålade in 12 slaget sen var kvällen slut för min del.
Dagen efter kom jag knappt upp ur sängen, jag kunde inte äta någonting. Ursäkta öppenheten här men de kommande 4 dagarna fick jag inte behålla någonting, jag gick på toa 10-15 gånger om dagen. Tillslut orkade jag knappt prata. Vi blev såklart jätte oroliga för lille där inne i magen och ringde dit doktorn. Han gav mig en spruta och lite magtabletter som skulle lugna tarmarna lite. Dagen efter var det ännu värre så doktorn kom tillbaka med en spruta till, massa vätskeersättning och tog ett avföringsprov. Han trodde det var salmonella, HJÄLP! Har hört att det kan vara farligt för fostret, herregud hur ska det här sluta. Han ville ge mig antibiotika men eftersom jag var gravid beslöt vi oss för att vänta tills vi fått svar på proverna, vissa typer av antibiotika kan ju vara skadliga för fostret.
Vi ringde SOS som jobbar med vårt försäkringsbolag eftersom vi skulle hem dagen efter, dom rådde mig att åka direkt in på akuten och absolut inte flyga hem. Men jag ville ju bara hem… Nästa dag var jag så svag så doktorn fick komma med dropp för att det överhuvud taget skulle finnas en chans att jag skulle kunna flyga hem. Efter droppet fick jag tillbaka lite krafter iaf, jag bestämde mig för att försöka ta mig hem, det var en lång resa med mellanlandning i Qatar. Viljan var starkare än kroppen den här gången. Jag lyckades ta mig hem, det var den värsta resa jag någonsin gjort, jag kände att jag skulle svimma så fort jag slöt ögonen men väl hemma lyckades jag äta lite fiskbullar, usch något jag aldrig skulle stoppat i mig om jag inte var sjuk men jäklar vad gott det var. Väl hemma kom provsvaren tillbaka, dom var negativa, så jäkla skönt, ingen antibiotika den här gången. Det var fler av oss i sällskapet som blev magsjuka den här resan men jag antar att det drabbade mig värst för att lille tog all näring jag fick i mig så inget blev kvar till mig. Nu kvarstod bara oron över att lille inte var drabbad av det här, nästa gång blir det ultraljud!
Vi Hörs snart! Kram Maria & lille
