Hemkomna efter en fantastisk vecka i Vemdalen med bästa svärföräldrarna och svägerska. Jag och de tre yngsta barnen tillsammans med farmor och farfar åkte upp till Vemdalen söndagen innan påsk och maken kom upp med sin syster mitt i veckan. Vädret var verkligen blandat, sol ena stunden för att sedan regna eller snöa. I år har naturen verkligen visat vad som menas med april väder, tycker mig inte ha fått uppleva det så tydligt som nu.
I backarna var det såklart lite påverkat av vädret, men Vemdalen bjöd på bra åkning. Eftersom det kom lite snö under veckan blev det bättre och roligare underlag ju längre veckan gick.
Vid jul var vi också upp till Vemdalen och då fick Olivia prova skidor ett par dagar i barnbacken. När skidorna satt på skrek hon och ville hellre åka pulka, men så fort utrustningen åkt av berättade hon stolt att hon hade åkt skidor i backen. Nu hyrde jag skidor till henne för hela veckan och tänkte erbjuda henne att testa lite korta stunder.
Efter frukost gav svärföräldrarna sig ut i backen tillsammans med Sebastian. Jag och de små gjorde oss klara och åkte till barnbacken vid Skalspasset, där kom de andra och mötte upp för att spana in framstegen. Det var lite motigt och läskigt att få på utrustningen så jag köpte en sele och frågade om hon ville åka med den, vilket hon ville. Vips stod vår lilla solstråle på skidorna och ville åka igen och igen. I barnbacken har de skum figurer av Valle och hans kompisar och dom behövde man stanna för att krama, varenda en, men bromsa fick man inte göra och fort skulle det gå… Är så glad att hon ville och det värmde verkligen i mammahjärtat när hon tjöt, “fortare”.
Snabbt ville hon åka i de stora backarna där farfar åkte. När vi tränat några dagar fick hon följa med i sittliften upp till en lång blå backe. Mamman stod nervöst och vinkade av sällskapet med lillebror i pulka. Självklart super spännande för vår orädda lilla tjej, men jag hann bli nervös och tänka ut flera olika scenarios. Tänk om hon skulle få panik och bli rädd av höjden? Eller att hon skulle vägra åka ner när de väl kommit upp? Förstår inte att jag blivit så hönsig nu?! Jag har ju släpat med de två äldre till Alperna från samma ålder och gett mig upp i röda backar utan att blinka. Jag behövde inte vänta så länge innan min svägerska skickade en film som vittnade om succé. När de kom ner var hon trött men lycklig. Hon hade varit uppspelt i liften och tyckt att hon flög. I backen hade hon pratat hela vägen ner och ropat 123 nu kör vi! Det är så fantastiskt när ens barn är lyckliga och gör framsteg och lär sig nya saker.
Efter lunch var farmor och farfar snälla att ta de små vilket gjorde det möjligt för mig att åka med Sebastian några timmar varje dag. Så mysigt att få rå om min stora lilla kille. Det blir så bra diskussiner och samtal när man får utrymme och kan lägga allt fokus på en av dom i taget.
SkiStar arrangerade mycket skoj i samband med påsken, påsk race, ute afterski och Valle i påsk klädsel bland annat. Valle har verkligen blivit poppis hos Olivia så nästa vinter få vi sikta på skidskola och mer aktivt deltagande i barnutbudet i fjällen!
Men nu packar vi undan skidorna för den här säsongen och ser emot cykla och hoppa studsmatta ?
