Elin
Ibland undrar man om kaos är det nya normala… började skriva detta inlägg för 10 dagar sedan, men inte lyckats skriva klart förrän nu. Säger en hel del, men nu så!
Maken var bortrest förr, förra helgen så jag hade barnen själv. På schemat stod både handbollsturnering, Gröna Lund för de stora, fotbollsmatch och musikal för mamman. De små skulle gå på Skansen när vi var på Phantom of the Opera. På fredagen lyckades vi köpa hyllor på Ikea för att äntligen skapa lite struktur i matkällaren, där det medta stod på golvet i en salig blandning. Svägerskan kom på middag, skönt att vara två vuxna och Olivia älskar verkligen sin faster ❤️ Vi åt kokosbakad lax med melonsallad till middag.
Lördag förmiddag bjöd på lite fix i matkällaren. Lite studsmatta och samtal med ett avde stora barnen, där saker och ting inte riktigt varit en dans på rosor på senaste tiden. Kände mig hoppfull och tyckte att dagen var under kontroll. Packade iväg oss till Djurgården för att släppa av Hans Philip, vidare till Lidingö för fotbollsmatchen. Var där i väldigt god tid så vi handlade på Ica Kvantum medans vi väntade. Det var lite småkyligt att heja på matchen, men killarna spelade bra, slutade oavgjort. Det är något speciellt när fotbollssäsongen är igång. Är så glad att dom håller på med lagidrott. Tycker det är bra träning på flera plan.
Hämtade upp Hans Philip på väg hem, sen till Centralen för att plocka upp min mamma som varit i Uppsala och skulle med på musikalen. Härligt, nu skulle vi hem till lite mys och lugn. Alla barnen var uppspelta att få visa studsmattan för mormor och Olivia ville såklart vara med. Storkillarna vill gärna få hoppa lite hårt utan de små, men Olivia skulle få visa sina konster en liten kort stund. Killarna tog det lungt, men när den ena satte sig ner lite för hårt fick Olivia dubbel studs, landade lite roligt och det räckte för att skada benet. Jag var i källaren och hämtade mat när jag hörde illvrålet. Tänkte först hon var arg för att inte få hoppa mer, men när jag kommer upp för trappan ser jag direkt att något hade hänt.
Innan jag fått henne lugn och kunde lokalisera var hon hade ont hade jag själv hunnit bli helt uppjagad. Olivia ville ligga på soffan och ha filt, stackarn hon skakade av smärtan. Så jobbigt att se henne ha ont. Slängde i mig middag, ringde 1177 som sa att vi skulle åka in. Ringde min svägerska som jobbar inom vården och frågade om råd, varpå hon avbröt sin tjejkväll för att åka med, fantastiska människa ❤️. Ringde mannen och informerade om dramat, typiskt att allt ska hända när han inte är hemma.
Väl i Solna blev det en väntan utan dess like. Dom gör ett fantastiskt jobb alla hjältar inom vården, men att vara på akuten med två små barn, varav den ena har väldigt ont i 14 timmar över natten, känns inge vidare. Trots väntan, knappt någon sömn eller mat, så hann vi hem, lämna över barnen till farmor och farfar och åka till Djurgården för Phantom of the Opera. Kändes bra att få komma iväg till slut och få lite energi mitt i allt kaos, men ibland var John blund och knackade på axeln.
Stora killen fick klara av sin turnering på egen hand på söndags morgonen och jag kände mig otillräcklig. Ibland behöver man vara en hel by för att uppfostra ett barn sägs det, den här helgen stämde det uttrycket fint!
