Elin
Det har varit väldigt dåligt med uppdateringar från min sida, men det har verkligen gått i ett här hemma. Benbrottet för Olivia satte familjelogistiken på prov. Slutet av terminer kan ju lätt bli fullbokade redan som det är och med ett gipsat barn, planerat dop och slutfas av arbete med ventilationen i huset har dagarna bara flugit förbi. Sen hjälper det ju inte att man vill hinna allt och lite till inför festligheter.
Själva dopdagen blev verkligen lyckad, dopet ägde rum den 10/6-2017. Vi hade fantastisk tur med vädret, William både sov och åt bra före ceremonin. Min förkylning var under kontroll så jag kunde sjunga, kakbuffén gjorde succé, tårtorna lika så, men vi hade på tok för mycket av allt.
Dopet hölls i Botkyrka Kyrka med samma fantastiska präst som döpte Olivia två år tidigare, glada att vi hann få honom igen, han har fått tjänst i Los Angeles i Svenska Kyrkan. Ceremonin var fin och alla fick komma fram till altaret när han döptes och min pappa spelade Koppången på fiol, väldigt fint allting.
När jag var liten tyckte jag det var tråkigt att jag inte döptes som liten, jag tjatade på mina föräldrar, som istället hade haft barnvälsignelse för mig och mina syskon som små. Det var den traditionen som de flesta av mina kusiner också är uppväxta med. När jag var 11 år döptes jag och mina syskon. Tyckte det var bra inför konfirmation och sedermera inför bröllop. Kändes bra och rätt för min del väldigt tidigt.
När mina äldsta barn skulle döpas disskuterade vi det en hel del fram och tillbaka jag och deras pappa. Jag ville ha dop, men inte han. Han tyckte dom skulle få välja själva, medans jag menar att man inte vill barnen något ont i att låta dom döpas som barn, jag ser det snarare som en kärlekshandling. Jag är uppvuxen i en kristen familj och har alltid haft en tillhörighet och styrka i att ha en tro. Jag kan inte skryta med regelbundna kyrkobesök eller att jag lever som jag lärt alla gånger, men det finns där. Jag tycker kyrkorna gör väldigt mycket bra och fyller en viktig funktion socialt, historiskt och kulturellt. Alla gör såklart det som känns bäst för en själv! Kram från oss
