Maria
Wow vilka dagar det har varit! Lördagen den 5 augusti kl. 20.24 bestämde sig vår lilla Tiger för att göra entré i den stora världen, 3735g och 53cm lång. En stor kille med väldigt mycket hår 🙂 Sen dess har vi bytt ca 90 blöjor, ammat i ca 26 timmar och varit med om alla känslor mellan himmel och jord. Framförallt oändlig kärlek, frustration, smärta och rädsla.
Första dagen hemma med Tiger började i katastrof, jag trodde att vi båda skulle dö!!!
Vi blev utskrivna från BB sent kvällen innan, min doktor hade skrivit ut mina smärtstillande till ett apotek som hade stängt för kvällen så sköterskorna på BB sa att jag kunde köpa en form av Ibuprofen. Vi stannade på CVS på vägen hem (00.00 på natten) och jag gick in, nyförlöst och väldigt trött. Hittade pillerna och vi åkte hem. Efter en krånglig amning och efter att vi själva ätit somnade vi ca 3.30 på morgonen. Kl 05.00 skulle det ammas igen, medan jag ammade gav min man mig fyra av mina piller vilket sköterskorna sagt åt mig att ta. Efter en stund när jag ammat började jag känna mig extremt trött, man blir ju trött när man ammar i början men det kändes extra mycket nu. Tillslut känner jag hur jag svimmar av snabbt några gånger och det enda jag kan tänka på är att Tiger måste få i sig sin mat. Efter en stund börjar min kropp domna bort och jag kan knappt prata. Jag säger i panik till min man att han ska ta Tiger och lägga mig på sängen. Jag känner hur jag försvinner mer och mer och mitt ansikte svullnar upp. Otroligt obehaglig känsla, jag skriker så gott jag kan att han ska ringa 911!!! Tiger sover i sitt nest medan min man kollar mina piller. JAG HAR RÅKAT KÖPA IBUPROFEN MED SÖMNMEDEL!!! Man ska ta 2 på 24 timmar, jag har tagit 4 på en gång, ÖVERDOS!!! Ambulanspersonalen är här på 10 minuter och kollar alla mina värden som ser bra ut. Dom ber min man packa en väska för att vi alla måste åka tillbaka till sjukhuset. Min stackars man har sån panik, har Tiger fått i sig samma sak via bröstmjölken, ska han förlora oss båda!?!
Efter att ha konsulterat med sjukhuspersonalen och min doktor kommer dom fram till att läget är inte livshotande, jag kommer må väldigt dåligt, förmodligen spy och sova större delar av dagen så vi får stanna kvar hemma. Tiger hade inte fått i sig något, han såg stabil ut. Phuuuu!! Jag somnar och det känns som jag ska dö, efter ett par timmar vaknar jag till och behöver gå på toa, känns omöjligt så min man fick bära mig till toan. Sen somnar jag om igen och för varje gång jag vaknar till och ju mer vätskeersättning jag dricker mår jag bättre. På eftermiddagen mår jag helt bra igen, då har allt gått ur kroppen. Min man fick ta hand om Tiger helt själv första dagen, som tur var hade vi flaskor med ersättning hemma som vi fått gratis på posten, så att han kunde få i honom lite mat. Jag fick pumpa och kasta min bröstmjölk för säkerhets skull. Dagen slutade jättebra med middag och mys i soffan med min nya lilla familj <3
Trots denna katastrof start så är det alldeles alldeles underbart, det är otroligt vad fort man glömmer det jobbiga i bebisbubblan. Jag blir mer och mer kär i det lilla miraklet för varje dag som går och när han sover så saknar jag honom. Trots att jag får mellan 3-5 timmars sömn per natt, har ömma bröstvårtor och att det är en utmaning att komma igång med amningen så gör jag vad som helst för honom utan att klaga. Man är ju som en liten mjölkkossa och brösten värker, och smärtan där nere ska vi inte prata om efter 3,5 timmes krystande. Shit vad mycket sidor jag har som jag inte sett innan, super kvinna! Mer om förlossningen kommer så håll utkik!
Kram Maria och Tiger aka Lille 🙂
