Elin
Tänkt vad underbart det är att få fira kärleken och gå på bröllop! Allt är så fint, välordnat och alla är uppklädda. Jag tycker det är så roligt att ha anledning att få klä sig fint, göra sig iordning och piffa sig det där lilla extra. Varje gång tänker jag; nu ska vi ha gott om tid för att verkligen hinna med smink, naglar och hår i lugn och ro. Varje gång blir det på något mirakulöst sätt helt tvärt om…Den här helgen, inget undantag.
Klockan ringde, vi hade meddelat svärföräldrarna att vi skulle komma tidigt på förmiddagen för en lugn överlämning av barnen och gott om tid för oss att hinna bli klara. Vi tvättade en maskin på morgonen, åt frukost ganska snabbt och packade allt, men klockan sprang fortare än vi hann med och vips var vi ca 45 min efter i vårt planerade schema. Väl där blev det en diskussion kring läxor och skolarbete med Sebastian och vi ville avsluta det för att åka iväg utan klump i magen, men en tweenie som hakat upp sig är inte riktigt så snabb i vändningarna som dagen och tiden krävde så efter en timmes dividerande var vi tvugna att åka. Snabbt hem, äta något litet, duscha och börja fixa sig snabbare än blixten. När jag klev ur duschen smsade våra vänner att dom var på väg och framme hos oss om 15 min. Hjälp, paniken var smått total. Jag hade inte bestämt skor, sjal eller smycken. Fick bli som det blev och både naglar och linser fick jag fixa i bilen på vägen dit. Naglarna hade med all säkerhet varit tjusigare om Olivia två år målat dom. Men men, som min man numera säger – vi kom fram!
Bild från när vi kom hem frampå småtimmarna.
