Återhämtning och baciller

Operationen för Olivia gick väldigt bra och smidigt. Vi hade förberett henne på att hon inte fick äta frukost innan besöket, men för att hon inte skulle vara allt för slut i kroppen så gick Martin upp och gav henne välling vid 4, alltså innan de 6 timmarna man måste fasta. Olivia vaknade knappt utan drack i sömnen. Vi försökte göra frukosten så ospännande som möjligt för oss andra så hon inte skulle suktas. Hon frågade efter att få smaka min smörgås men accepterade när vi sa nej. Hon var väldigt samlad och lugn hela morgonen. Jag hade sett framför mig hur det skulle kunna bli väldiga protester för Emla plåstren till exempel, men dom fick vi sätta på utan problem.

Vi kom som vanligt iväg utan någon vidare marginal, så typiskt oss. Vi parkerade så även jag och William kunde följa med upp. I väntrummet började dom leka och hon kändes väldigt avslappnad. Jag och William var kvar cirka 15 minuter, sen var det Olivias tur. Mammahjärtat var lite blödigt när de gick bort i korridoren. Allt som allt skulle det ta mellan 2,5 till 4 timmar med operation och uppvak så jag och William passade på att lösa present hon skulle få för att hon var så duktig. Råkade visst slinka med något litet till mamman också när vi ändå var i Täby Centrum och strosade runt. Ett besök på apoteket blev det för att hämta ut frökens smärtstillande hon fått på recept. Farmaceuten var lite smått stressad över att lämna ut det vi skulle ha och William passade på att visa sitt missnöje över hur långsamt han tyckte det gick.

Olivia vaknade till några gånger innan hon vaknade så pass så det var dags för besiktning av läkaren och klartecken för hemgång. När hon och Martin gick mot bilen såg hon lite ynklig och simmig ut lilla hjärtat. Hon var lite tröttare och lite dåsig under bilresan hem, men varje gång jag skulle rätta till henne suckade hon och tyckte att jag var väldigt hönsig. När vi svängde in på parkeringen hemma är hon helt plötsligt klarvaken och utbrister; ”Nu är jag väldigt besviken! Vi skulle ju åka till affären där dom säljer Paw Patrol”.  Vi hade berättat att hon skulle få en present som uppmuntran efter läkarbesöket, vilket hon verkligen tog fasta på. När vi frågade vad som önskades så pekade hon ut allt som fanns tillgängligt med Paw Patrol… Tur att vi hade köpt ett par av bilarna.

Olivias favorit, ”min Katrin”, som hon säger om sin faster, kom förbi när vi kom hem. Farmor och farfar kom också på kvällen med presenter till lilla hjärtat.  Jag lagade morotssoppa till middag så det skulle vara enkelt för Olivia att få i sig. Vi var beredda på att hon inte skulle vilja äta något och ha ont, men redan första eftermiddagen frågade hon efter vindruvor och päron som jag skar upp i bitar. Överlag han hon ätit bra under läkningen. Det som varit lite motigt har varit smärtstillande som hon fått var 6:e timme dygnet runt nästan en hel vecka efter operationen. Både Alvedon och Buprofen har hon fått samtidigt så hon verkar inte haft ont, däremot har hon varit lite tröttare.

William passade på att få feber i början på veckan, med en topp lagom till helgen. Vi ville ha Olivia i vår säng för att ha koll på henne och eventuella blödningar så det var trångt, mysigt och väldigt varmt. William var som en värmedyna med sin feber, stackars liten. Att sömn är en lyxvara visste vi sedan tidigare, men nu vet vi det än mer efter ett par veckor med några få timmar per natt. Sova får vi göra någon annan gång, det är bara lite tungt när man är mitt uppe i det. Om några veckor kommer jag ha förträngt det fullständigt 🙂

Stort tack till Danderyds Öron- Näsa – Halsklinik!

%d bloggare gillar detta: