Johan
Måndag 25/2 Victoria Falls- Cape Town
Avfärd från hotellet strax efter klockan 9. På vägen ut till flyget tog Moses (lokalguiden) med oss till en lokal marknad med en massa skulpturer och annat krimskrams. Inget för oss, och trots att vi vänligt men bestämt tackade nej tyckte han vi skulle ha 15 minuter där. Vi kom därifrån med 50 biljoner av den lokala valutan man hade fram till för bara några är sedan, vilka blev värdelösa över en natt. Dessa prutade vi ner från 15 USD till 3 USD. Vi kände oss nästan tvungna att köpa något.
Väl på flygplatsen, där vi trots shopping stoppet var på tok för tidigt, hade inte incheckningen öppnat. Moses menade att vi trots vår guldstatus omöjligt kunde få med våra tre stora väskor och numer fyra ryggsäckar, vi hade nämligen packat om så vi fick ner vikten något. Vi var medvetna om att vår stora blå väska som var proppfull med kläder och skor avsedda att donera till A Reaching Hand fortfarande var för tung, den vägde 23 kilo. Planet man flyger med från VIC till CPT är nämligen ett litet Embraeer för 37 personer. Nåväl inget skulle varit bekymmer om inte Moses innan dom ens öppnade hade pratat med kvinnan som satt i incheckningen, detta trots att jag vänligt men bestämt avböjt hans hjälp. Vid incheckningsdisken började cirkusen, dels hade vi en väska för mycket, sen vägde en av dom för mycket. Vår donationsväska skulle först inte få åka med överhuvudtaget, sen övergick det hela till en kostnadsfråga, att betala löjligt mycket pengar. Innan jag bad att få tala med chefen, sa jag till Moses på skarpen att han skulle gå undan. Precis i inledningssamtalet med chefen la sig sönerna i och viftade med guldkorten, då säger karln ” men ni har ju guldstatus, då är det inga bekymmer”. Suck.
South African Airlink visade sig vara en trevlig bekantskap, med fantastisk service, bra lunch och dryck i obegränsad mängd, kändes nästan som att åka privat jet, då vi var knappt 20 personer därav två personal.
The Mother City visade sig från sin allra bästa sida vid inflygningen. Det var så vackert. Vi fick bättre utsikt än en helikoptersightseeing över Table Mountain, Camps Bay, Sea point, Waterfront och alla andra “måsten”. På flygplatsen fångade jag en taxi som körde oss till Hotellet för facila R 250. Flott lobby och fint rum, välkomstkit från Propel Africa vår lokala agent härnere på plats med det iste jag tycker mest om. Så gulligt! Eftermiddagen ägnade vi åt att försöka fylla på våra busskort som jag sparat sedan tidigare besök härnere, så krångligt men med så många trevliga och hjälpsamma människor runt oss spelar det ingen roll. Själva kortet kostar R 35, sen laddar man med så mycket man önskar.
På kvällen var det dags för det som skulle vara höjdpunkten för min fotbollskille Sebastian, han skulle nämligen få äran att träna med duktiga Rainbow Team. Men han blev blyg så att det i stället krävdes en hel del övertalning. Naturligtvis blev det en upplevelse för honom så han kände sig mallig när vi promenerade hem till hotellet igen. På kvällen utforskade vi närområdet, och ju senare om kvällen det blev desto märkligare folk var det ute. Vi testade den berömda köttrestaurangen HQ , som visade sig ha halva priset på just måndagar, bra att veta är att man måste ta kötträtterna (finns en standard köttbit och en exklusiv) om man vill sitta i restaurangen. Vi provade naturligtvis båda alternativen, där skillnaden mellan de olika köttbitarna helt klart märktes. Miljön känns både cool och lyxig.
Vid midnatt var vi åter efter en lång men bra dag, känns som man är hemma, nästan alla man träffar är så varma och fina människorna.
