Fy sjutton för celiaki

Elin

I förra helgen hade jag en riktig allergi deppar helg. Oj vad synd det var om mig. Allergi är ju egentligen inte rätt benämning på celiaki, en kronisk sjukdom, där enda botemedlet är att äta glutenfritt resten av livet. Vill ni veta mer om celiaki rekommenderar jag celiaki förbundets hemsida – Om Celiaki

Ok, tillbaka till min självömkan och deppandet över mitt tillstånd. Visst får man tycka lite synd om sig ibland även om det i förhållande till vääldigt många inte är ett dugg synd som mig på det stora hela?

Vi firade svärfar i början på veckan och beställde pizza från ett ställe vi handlat från flera gånger. Dom har varit noga med form för den glutenfria pizzan och det har fungerat bra. Den här gången säger min man att han tyckte det såg slarvigt ut när han hämtade pizzorna och att min låg på samma ställe som de andras. Mycket riktigt blev jag dålig och fick en influensa känsla i kroppen med trötthet, utslag och ont i magen som bara den. Symptomen satt i fem dagar.

Ont, prickig och less på att laga mat och planera. Less på att riskera att få en reaktion så fort man äter ute. Less på att aldrig – förlåt ni som verkligen ansträngt er och bjudit mig på middag utan att jag burit med mig halva kylen och frysen – nästan aldrig – få bli bjuden på middag utan att behöva ta med mig mat till mig och barnen. Less på frågan, vad hittar vi på till dig då? Less på att vara orsaken till att man får leta restaurang i evighet på resor. Less på att alltid tänka på alla andras preferenser och favoriträtter, men sällan själv få tillbaka. Less på att försöka komma på vad vi ska äta som vi tål. Less på att bli bortglömd på fikat, frukosten, eller gemensamma middagen på jobbet. Less på att inte kunna vara spontan och köpa något snabbt på vägen. Less på att inte kunna äta mat på flyget och riktigt less på att inte kunna njuta av mitt hembakade, fluffiga, fina Levain bröd. Har inte bakat det på flera år nu. Jag har svårt att ens hålla på med vanligt mjöl, så ska det bakas blir det glutenfritt nästan alltid.

För att krångla till det hela har jag även varit och fortfarande är jag vegetarian. Tyvärr, och väldigt trist är att i mycket av det vegetariska utbudet har man veteprotein, vete och havre som utfyllnad. Med tanke på priserna de vegetariska produkterna har är det riktigt fult. När jag ammade William och fick hålla kosten till strikt vegansk, sojafri kost var utbudet minimalt. De få produkter som fungerade för William gick på repeat, så tyvärr har jag tröttnat lite på dom.

Hela familjen får ibland äta vegetariskt såklart, tycker det är bra med ett par vegetariska dagar i veckan, något jag rekommenderar och uppmuntrar fler till. De små har lite svårt för bönor, så en blandning av mat är bäst!

Sorry för gnälligt inlägg, från en som tyckte väldigt synd om sig själv och stort tack till er som brukar tänka på mig och lagar mat som även jag kan äta, det är verkligen superlyxigt!

%d bloggare gillar detta: