Elin
Ok, jag erkänner! Jag är en hönsmamma deluxe. Jag oroar mig, är blödig, hispig stressad och blir smått paralyserad när något händer mina barn. Den här veckan inget undantag.
Martin var iväg på tjänsteresa måndag och tisdag. När jag hämtade på förskolan på måndagen hade Olivia något svart vid hårfästet, såg ut som ett svart lite större sandkorn. Jag försökte ta bort det, men fick inte så jag tänkte att vi tar det när vi kommit hem. Hade ärenden att uträtta på väg hem, sen snabbt fram med middag och göra sig klara för sängen. I badrummet skulle jag ta bort skräpet och inser att det sitter fast, det är en fästing som borrat in sig i pannan på min älskade lilla tjej. Ringer Martin, som ju inte kan göra något på distans, men tipsar om att jag ska ringa grannarna. Tur äldsta sonen var på plats och kunde ta William och hålla lugnet. Vår granne kom och lyckades i omgångar plocka bort fästningen. Vi ringde även 1177 och hörde oss för hur vi skulle göra. Förbannade mig till tusen för att vi inte fått till vaccination inför den här sommaren. Jag har lyckts haft hjärnhinneinflammation när jag väntade Sebastian och det är inget jag vill uppleva igen med någon av mina nära och kära.
Vaccination mot fästing ska det bli, barnen ska fylla på Hepatit A snart, så då är det lika bra att börja med TBE vaccin också så kanske vi kan vara rustade inför nästa sommar om inte annat. Nu hoppas vi bara innerligt att just denna inte hade något virus. Varför ska det bli så mycket drama när man är ensam med barnen? Är så tacksam för våra fina grannar. Snart reser Martin igen, undrar vad vi lyckas med dom dagarna….
