Vi går ut hårt det här året verkar det som… Januari började bra, vaknade upp hos min bror med familj i Leksand årets första dag. Åkte hem till oss efter 10 fantastiska dagar med vänner och släkt.
Årets första vecka bjöd på Disney On Ice med våra fantastiska grannar. Vi umgicks, åt god mat och hade bra dagar. Lyckades också träffa våra fina vänner, tillika Williams gudföräldrar under veckan som vi försökt boka träff med hela hösten. Jippi, ingen var sjuk och barnen hade det så skoj tillsammans.
Vecka två, bra träningsvecka = mamma med lite mer energi och endorfinerna till hjälp. Båda små lyckades tyvärr ramla på förskolan och slå sig i ansiktet med svullen, skrapad kind. Stressigt och mycket på både min mans och mitt jobb, men veckan tuffade på. På fredagen hade vi trevlig resa middag för barnens faster, tillika min fantastiska svägerska. Väldigt gott och trevligt. Katrin och hennes vän är på en superhäftig jorden runt resa. Avis som tusan. Födelsedagsmingel hanns också med på lördagen. På söndagen kom pojkarna hem efter två veckors resa i Florida och Karibien med sin pappa. Mätte feber på William.
Vecka tre – ok, VAB här kommer vi. Båda barnen hade feber på måndagen och William hade kraftig hosta under natten. Fick efter mycket om och men i honom astma medicin. Måndag eftermiddag så lyckas jag hyvla fingret i mandolinen när jag ska förbereda maten. Så himla dumt! Dagen hade verkligen varit ok trots omständigheterna med två sjuklingar och så händer detta. Sebastian kom som tur var precis hem så han fick säga hej efter tre veckor med att försöka lappa ihop sin mamma. Det blödde väldigt mycket och jag skulle iväg på ett uppstartsmöte för gymnastiken. Lyckades komma iväg på något märkligt sätt. Fortsatte blöda, ringde 1177, blev en sväng till akuten. Vilket är en historia för sig. Kom hem efter en galet slarvig omläggning. Blodet bara rann… fick lägga om på nytt hemma med svärfars och makens hjälp. Sen blev det sova med handen i högläge, en tvååring som ett plåster på andra sidan. Barnen har varit sjuka hela veckan. Olivia lite bättre än William, men febern har inte gett vika och den förkylningsutlösta astman har varit tuff.
Fredag vecka tre, Sebastian ringer och meddelar han blivit bestulen av en ficktjuv på en överfull tunnelbana. Telefon, visa kort, terminskort, biokort och pengar, borta. Får spärra och beställa nya saker, göra polisanmälan och administrera försäkringsbolag. Fy för tjuvar!
Lördag vecka tre, min mans farmor somnar in 97 år gammal.
Söndag vecka tre – tar tempen på barnen, fortfarande feber och min man börjar känna sig krasslig.
Snälla januari, det räcker nu. Vi har inte kapacitet för så mycket mer. Snälla 2019 kan vi inte vända denna trend?
